Rädda att flytta och förändra / Afraid to change

av PAULO COELHO den 13:e februari, 2013


Vi är rädda för att flytta därför att vi, efter många
bemödanden och uppoffringar, tycker oss känna den
värld vi lever i.

Och även om det inte är den allra bästa av världar,
även om vi inte är helt och hållet nöjda, så behöver vi
inte heller råka ut för några obehagliga överraskningar.
Vi behöver inte vara rädda för att göra fel.
Om det skulle vara nödvändigt kan vi göra några små
förändringar för att allt ska förbli som vanligt.

Vi ser att bergen står kvar där de alltid har stått. Vi
ser att redan vuxna träd efter ett tag dör när de planteras
om.
Och vi säger: ”Jag vill vara som bergen och träden.
Trygga och aktade.”

Trots att vi om natten vaknar och tänker: Jag skulle
vilja vara som fåglarna, som kan besöka Damaskus och
Bagdad och flyga tillbaka när de vill.

Eller också: Jag önskar jag vore som vinden som
ingen vet varifrån den kommer eller vart den är på väg
och som ändrar riktning utan att behöva förklara sig för
någon.

Men nästa dag kommer vi på att fåglarna alltid är
på flykt från jägarna och de starkare fåglarna. Och att
vinden ibland fastnar i en virvelstorm som bara förstör
allt som kommer i dess väg.

Det är bra att drömma att det alltid är möjligt att ge
sig av någon annanstans och att vi en dag också kommer
att göra det. Drömmen gör oss glada – för den får oss
att tänka att vi kan mer än vi gör.
Men att drömma är inte riskfritt. Det är farligt att
försöka förvandla sina drömmar till verklighet.

Fel!

Manuskriptet från Accra, Paulo Coelho
www.PauloCoelho.se

 

Afraid to change

by PAULO COELHO on FEBRUARY 4, 2013

We are afraid to change because we think that, after much effort and sacrifice, we know our present world.

And even though that world might not be the best of all worlds and even though we may not be entirely satisfied with it, at least it won’t give us any nasty surprises.
We won’t go wrong.
When necessary, we will make a few minor adjustments so that everything continues the same.

We see that the mountains always stay in the same place. We see that fully-grown trees, when transplanted, usually die.
And we say: ‘We want to be like the mountains and the trees. Solid and respectable.’

Even though, during the night, we wake up thinking:
‘I wish I was like the birds, who can visit Damascus and Baghdad and come back whenever they want to.’

Or: ‘I wish I was like the wind, for no one knows where it comes from nor where it goes, and it can change direction without ever having to explain why.’

The next day, however, we remember that the birds are always fleeing from hunters and other larger birds, and that the wind sometimes gets caught up in a whirlwind and destroys everything around it.

It’s nice to dream that we will have plenty of time in the future to do our travelling and that, one day, we will. It cheers us up because we know that we are capable of doing more than we do.
Dreaming carries no risks. The dangerous thing is trying to transform your dreams into reality.

Wrong!

taken from MANUSCRIPT FOUND IN ACCRA

Det här inlägget postades i Paulo Coelho på svenska och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s