1 min läsning: De 3 symtomen på att våra drömmar dör

Det första symtomet på att våra våra drömmar dör är bristen av tid. De mest upptagna människorna jag har känt i mitt liv har alltid haft tid att göra allt. De som inte gör någonting är alltid trötta och uppmärksammar inte den lilla mängd arbete som krävs att de gör. De klagar hela tiden på att dagen är för kort. Sanningen är att de är rädda för att kämpa Den goda kampen.

Det andra symtomet på att våra drömmar dör ligger i våra förutfattade meningar och sanningar. Eftersom vi inte vill se livet som ett stort äventyr, börjar vi tänka på oss själva som kloka, rättvisa och korrekta för att sedan inte begära så mycket utav livet. Vi ser bortom murarna av vår dag-till-dagliga existens, vi hör ljudet av lansar brytas, vi känner doften av damm och svett och vi ser de stora nederlagen och elden i krigarnas ögon. Men vi ser aldrig glädjen, den oerhörda glädjen i hjärtat hos dem som är engagerade i striden. För dem är varken segern eller nederlaget viktigt. Det som är viktigt är bara att de kämpar Den goda kampen.

Och slutligen, är det tredje symptomet på våra drömmars bortgång, frid. Livet blir en söndagseftermiddag, vi ber om något storslaget, och vi upphör att kräva något annat än vad vi är villiga att ge. I det tillståndet, tänker vi på oss själva som mogna, vi lägger undan vår ungdoms fantasier, och vi söker personlig och professionell framgång. Vi är förvånade när folk i vår ålder säger att de fortfarande vill ha ut det eller det av livet. Men egentligen, djupt i våra hjärtan vet vi att det som hänt är att vi har avstått från kampen om våra drömmar – vi har vägrat att kämpa Den goda kampen.

När vi avstår från våra drömmar och finner frid, går vi igenom en kort period av lugn. Men de döda drömmarna börjar ruttna inom oss och smittar hela vårt väsen.
Vi blir grymma mot dem omkring oss, och sedan börjar vi rikta denna grymhet mot oss själva. Det är då sjukdomar och psykoser uppstår. Det vi försökt undvika i strid – besvikelse och nederlag – har kommit till oss på grund av vår feghet.

Och så en dag, gör de döda, bortkastade drömmarna det svårt att andas och vi söker faktiskt döden. Det är döden som befriar oss från vår visshet, från vårt arbete och från denna förfärligt fridfulla söndagseftermiddag.

Ord från Petrus till mig under Pilgrimsresan till Santiago de Compostela

av PAULO COELHO i orginal postad här: http://paulocoelhoblog.com/2011/02/20/our-dream/
Paulo Coelho på svenska: http://www.facebook.com/PauloCoelhoSverige
Översättning: oLaVie

Det här inlägget postades i Paulo Coelho på svenska. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s