30 sek läsning: Den svarta mannen


I orginal av Rosa Montero

Vi är i restaurangen på ett tyskt universitet. En rödhårig student, som onekligen är tyska tar sin bricka och sätter sig vid sitt bord. Hon inser att hon har glömt sina bestick och går iväg för att hämta dem.

När hon kommer tillbaka, ser hon med förvåning att en svart man, möjligen Subsahariansk härkomst av hans utseende att döma, sitter där och äter från hennes bricka. Direkt, känner sig den unga kvinnan bortkommen och stressad. Men genast ändrar sig hennes tankar och hon utgår från att Afrikanen inte är bekant med de europeiska sederna avseende privat egendom och integritet. Hon tar också hänsyn till att han kanske inte har tillräckligt med pengar för att betala för sin måltid.

I vart fall så bestämmer hon sig för att sätta sig framför mannen och att le mot honom på ett vänligt sätt. Afrikanen svarar med ett lika bländande leende. Den tyska flickan börjar ta för sig, delar maten med den svarta mannen med äkta glädje och artighet. Och när han tog salladen, åt hon soppan, båda tog sin del av stuvningen, en tog hand om yoghurten och den andra av fruktbiten. Allt detta kryddat med många små leenden – blygsamma från mannen och mjuka, uppmuntrande och vänliga från flickan. De äter upp sin lunch. Den tyska flickan går iväg för att hämta en kopp kaffe. Det är då hon upptäcker att vid bordet bakom den svarta mannen är hennes päls placerade på ryggen av en stol och hennes matbricka är orörd.

———————————————————————————————–

Jag tillägnar denna charmiga berättelse – dessutom en ?sann? – till alla som är på sin vakt mot invandrare och betraktar dessa som underlägsna individer. Till alla dessa människor, som med de bästa avsikter, iakttar dem nedlåtande och med förmyndarmentalitet. Det vore bättre att vi frigör oss från fördomar eller så riskerar vi att göra narr av oss som den stackars tyskan som trodde sig vara på toppen av civilisation, medan Afrikanen mycket välutbildad, lät henne äta och dela sin måltid och samtidigt tänkte:, hur galna dessa européer är ”.’

Uppdatering 08:00 den 19 januari 2012. Det ursprungliga inlägget på spanska, publicerades för några dagar sedan i den mest respekterade spanska dagstidningen El País: El Negro, menar att detta är en sann historia. Men det är den inte. Berättelsen är baserad på en kortfilm, The Lunch Date (http://youtu.be/epuTZigxUY8) , vinnare av bl a en Oscar, en Cannes Palme D’Or (http://www.imdb.com/title/tt0100076/awards)

I original postad här: (på Spanska, EL PAIS: El Negro) http://www.elpais.com/articulo/ultima/negro/elpepiult/20050517elpepiult_2/Tes
Återpostad av Paulo Coelho: http://paulocoelhoblog.com/2012/01/19/30-sec-reading-the-black-boy/
Paulo Coelho på svenska: http://www.facebook.com/PauloCoelhoSverige
Översättning: oLaVie (kommentera gärna)

Det här inlägget postades i Andras tankar/ Others thoughts, Paulo Coelho på svenska och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s